onsdag, oktober 31, 2012

Visdomstanden?

Nu tog jag 2 panodil för en timme sedan och det har inte hjälpt ett dugg!
Så jag ringde tandläkaren och fråga efter en akuttid och får komma kl. 13.00 i morgon. Hon sa att det kan ha med visdomstanden att göra.... vad vet jag..... nu är det bara bita ihop!

Aj, aj, aj

Min värk i munnen blir bara värre.
Hela tandköttet uppe på höger sida bara dunkar av smärta. Kinden har t.o.m svullnat upp. Jag ser ut som en hamster som har hamstrat mat på ena sidan!
Jag hann bara sova ett par timmar i natt innan jag vaknade av smärtan första gången. Då försökte jag att lindra smärtan med en Ipren. Det funkade lite.
Efter ett par timmar till vaknade jag nästa gång, då försökte jag lindra smärtan med en påfyllning av en mungel som man ska smörja på blåsorna. Om det nu är blåsor eller bara inflammerat tandkött. Det dämpade smärtan lite och jag lyckades att sova några timmar.
Vid 07.00 tog jag två Panodil, det hjälpte bättre och jag lyckades att somna om och sov till halv 11.
När jag vaknade kändes det som om  halva ansiktet är som en ballong,  det är svullet och gör ont! Jag försöker att titta in i munnen men eftersom det är högt upp och långt in på tandköttet så är det jättesvårt att se vad det är. Jag försöker att googla lite men kommer inte fram till så mycket, verkar som om att ganska ofta kan det vara ett virus och då är det bara att vänta tills det blir bättre.......

Om det gör så här ont så kommer jag inte att kunna vänta till mitt läkarbesök på fredag, då får jag ringa i morgon och fråga vad jag ska göra, om de har något mot smärtan, för det här går inte.

I går hade jag dessutom frossa och lite feber när jag kom hem. Var helt slut. Satte mig på soffan under en massa filtar och försökte att värma upp mig. Noll energi kvar i kroppen. Då tyckte jag faktiskt lite synd om mig själv....

måndag, oktober 29, 2012

Sliten

Just nu känner jag mig väldigt sliten.
Jag tror det är en kombination av att jag den sista månaden har varit väldigt trött och varit själv med barnen ganska mycket. Vilket har inneburit många tidiga mornar och kvällar själv med allt som behöver roddas med skola, dans, läggning och diskussioner om allt och ingenting hela tiden.
Mitt tålamod är ju inte precis på topp när jag är så här trött.
Vilket självklart leder till dåligt samvete när det blir tjafs hela tiden.....
Då och då går det bra att dra hela lasset, men nu märker jag att det blivit för mycket för min kropp.

Det har varit lite oturligt att Steve blev inbokad till kursen i Tyskland hela förra veckan, innan det var han i London (vilket jag verkligen ville att han skulle åka), sen har det varit inventeringar i flera helger osv, osv. Men nu hoppas jag verkligen att det lugnar ner sig, eller rättare sagt, jag måste påminna mig själv om att jag inte har all den ork jag tror jag har och använda det svåra ordet - nej!

Plus att jag går och väntar på röntgensvaret som jag får vid mitt läkarbesök på fredag.
Jag har ganska länge känt att jag mår bra och har inte varit så orolig för svaret, men nu så kan jag inte sluta tänka på det. Jag tycker jag har lite småkrämpor här och var i kroppen som jag inte haft förut.
Vet inte om det bara är inbillning eller inte.....

Till och från har jag ett tryck över höger sida av bröstkorgen. (trötthet/stress?)
Jag har en konstig knöl på ryggen som gör ont. (böld?)
Jag har blåsor i munnen som gör lika ont som tandvärk. (biverkning av cellgifterna!)
Jag tycker jag andas tungt. (rör mig för lite?)

När jag tänker positivt så är det ju anledningen inom parantesen som jag tror är orsaken, när jag tänker negativt så är det cancern som har spridit sig.
Om 92 timmar så vet jag.

torsdag, oktober 25, 2012

Röntgen

Precis när jag sätter mig ner på soffan och tänker;
Nu är det dags att blogga lite....
Ja, precis då så bestämmer sig bredbandet för att strejka! Typiskt, jag gillar inte att blogga på mobilen, hittar aldrig något flyt med orden när det är pekfingervalsen som gäller.
TV'n funkar inte heller eftersom det är samma kära bredband från Telia som gäller för den också. Steve har inte kommit hem från Tyskland än, så här sitter jag helt själv och alldeles knäpptyst och har inget att göra.
Konstig känsla.

Tände några ljus för att göra det lite mysigt och väntade.
Nu funkar det igen. Panic over!
Spooky - precis när jag skrivit ovan mening så slutar det att fungerar igen... ha, ha, jag tror nästan att det är någon som driver med mig nu.

Ja, som sagt var så har jag varit själv med barnen sedan i måndags.
Det har varit en utmaning. Mest för att jag måste upp på morgonen för att få iväg dem till skolan. Oj, vad tidigt kl 07.00 är!! Efter att jag skjutsat dem till skolan så har det bara varit att åka hem och lägga sig igen. Då har jag somnat ganska direkt och vaknat till liv vid 11.

Utom idag då jag hade min CT-röntgen redan 08.40.
Den gick bra. De röntgade huvud och överkroppen och bäckenet. Den här gången har Dr G bett om att få ett utförligt svar. Han försökte sist att läsa det gamla röntgensvaret för att lista ut hur det egentligen ser ut i mitt huvud just nu, men kunde inte komma fram till något konkret då de oftast är ganska kortfattade när man röntgas ofta. Så nu ska det bli spännande att höra vad röntgenläkarna har sett på bilderna från idag, och förklarat det tydligt. Jag vill tex exakt veta hur många metastaser jag har i huvudet och hur stora de är.
Tyvärr så måste jag vänta till nästa fredag då jag har mitt nästa läkarbesök innan jag får reda på någonting.

Annars så har jag inte gjort många knop den här veckan, jag har medvetet inte bokat in något utan bestämde mig för att verkligen ta det lugnt och inte göra något mer än det nödvändigaste för att jag visste att jag kommer att vara övertrött. Men senare i kväll kommer Steve äntligen hem från kursen och i morgon tar han över mornarna igen - puh!

måndag, oktober 22, 2012

Söndag

Igår hade Lina och jag en jättemysig dag i Stockholm trots höstrusket.
Vi tog tåget på förmiddagen och började dagen med en brunchbuffé i restaurangen på Clarionhotellet vid Centralen. Konceptet är Amerika-inspirerat och det fanns massor av gott att välja på. Synd bara att jag inte klarar av att äta mer än jag gör för där kan man lätt spendera timmar och bara njuta av allt som står framdukat.
 
När vi var mer än mätta och belåtna så var det dags att gå vidare, vi strosade runt lite i affärerna en stund innan vi tog tunnelbanan till teatern. Det blev inte så jättemycket tid till shopping, men jag hann köpa en blus och ett jättfint Snö-halsband.
Vi såg Jesus Christ Superstar med Ola Salo. Den var helt ok, inte superfantastiskt bra, men helt ok. De var otroligt duktiga på att sjunga, men jag hade inte fattat att den skulle vara så "rockig" om man säger så.
 


 

 
Så har glada var vi när vi väntade på att få
komma in i salongen på Göta Lejon!

Tyvärr så gick dagen alldeles för fort, och på kvällningen var det dags att ta tåget hem igen. Vi var fortfarande mätta från buffén så till middag blev det en Cappucino medans vi väntade på tåget, det räckte!

Det var skönt att komma ut och göra något kul och det var ännu roligare att vi gjorde det tillsammans.
Tack Lina och hoppas att flygresan hem idag gick bra!



torsdag, oktober 18, 2012

Hej!

"Pillerveckorna" är över.
Nu ska kroppen vila i två veckor. Eller det kommer faktiskt att bli två och en halv vecka. För att jag fick mitt nästa läkarbesök den 2 november.
Måste ju ha ett läkarbesök innan jag få hämta nästa omgångs cellgifter. På de läkarebesöket kommer jag även att få svar på min CT-röntgen av överkropp och huvud som jag ska göra precis om en vecka, nästa torsdag.
Som jag sagt tidigare så mår jag ok just nu. Varken bättre eller sämre.
Det är bara tröttheten som är jobbig, men den är det bara att leva med.
Vid det här laget så har jag lärt mig hur mycket jag orkar att göra på en dag, så bara jag inte planerar in för mycket, så går det oftast bra.

Steve var i England i helgen så jag var själv med barnen i några dagar.
Det gick bra, det blir jobbigt då och då eftersom jag är så trött och då inte har så mycket tålamod som jag skulle vilja ha.
Men jag vill så gärna att Steve ska få "leva" lite också och göra saker, så då får jag kämpa lite extra ibland.

Men i lördags natt fick de sova hos min kära lillasyster. Där finns ju även kusinerna som de kan leka och ha kul med. Och jag fick en liten paus.
Tack Lina!
Satt bara på soffan här hemma och tittade på tv alldeles själv, men det var precis vad jag behövde. Jag hade tom köpt lite smågodis, som jag alltid har älskat, och jag inte har ätit något på evigheter. Så jag tänkte "unna" mig lite. Problemet var bara att efter några bitar så insåg jag att det inte alls var gott. Besviken!

I veckan har jag haft några trevliga lunchdater, shoppat lite. Jacka, skor och så  självklart har jag köpt årets Rosa Bandetarmband från Lindex.
Jättefint och rosa!
I tisdags kväll var alla vi unga från Bröstcancerföreningen ut och åt middag. Vi pratade om vår lyckade Ljusmanifestation som organiserades av oss den 29 september och vilken/vilka forskningsfonder vi ska skänka pengarna till. Jag har ju inte varit med på så många av våra promenader på sistone (för att jag är så trött på kvällarna....) så det var kul att se alla samlade igen.

Sen på onsdagmorgon så var jag sååååå trött. Att kliva upp ur min sköna säng kl 08.00 kändes helt omöjligt. Så tyvärr blev det ingen yoga denna vecka. Nya tag nästa vecka!

fredag, oktober 12, 2012

Finbesök

I onsdags var det först yoga, som jag lyckades att ta mig till!
Det var skönt att röra lite på kroppen igen och trevligt att träffa de andra i gruppen för lite småprat och lite allvarligt prat.

Sen på kvällen fick jag finbesök av Anna. Hon var hemma och jobbade en dag och då tyckte jag att hon skulle komma hit och sova och umgås en kväll, och det gjorde hon! Det var jättekul att ses igen och höra allt om livet i Belgien. Vi hade mycket att ta igen. Sen på torsdag förmiddag så skjutsa jag henne till stationen för vidare färd mot Stockholm. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan vi ses nästa gång.

Idag var jag uppe 07.00.
Steve är inte hemma och jag var tvungen att lämna barnen i skolan.
Hu, så tidigt klockan sju är!
I vanliga fall så lämnar alltid Steve barnen, just för att jag är så trött och har problem att komma upp tidigt. Men idag hade jag inget val. Direkt när jag om hem så gick jag och la mig igen och sov två timmar till. Sedan dess har jag vilat på soffan och laddar upp inför kvällens finbesök av min gamla, goda vän Birgitta från Stockholm. Det blir ingen storlagen utgång, det har jag inte ork till, utan en lugn kväll här hemma. Egentligen skulle Simona från Schweiz också komma, men hon blev sjuk och var tvungen att stanna hemma. Synd, men hon ska boka om och komma en annan helg i stället.

Och nu har ännu en ung mamma i dagarna lämnat jordelivet. Vi lärde känna varandra i Bonäs förra hösten. Hon kämpade in i det sista, men nu är kampen över. När kommer det ett bot mot denna hemska sjukdom?!?
Sov gott Tanja!

Alla tjejer - Glöm nu inte att känna på era bröst med jämna mellanrum om ni inte redan gör det. Hittar ni minsta lilla knöl, ta tag i det på en gång och ring vårdcentralen. Finns absolut ingen anledning alls att vänta!

måndag, oktober 08, 2012

Måndag igen

Så har ännu en vecka gått.
En vecka med cellgifter. En vecka till, sen är det över för den här omgången.

I fredags var jag ut en liten sväng, på en After Work skulle man kunna säga, men jag hoppade över work-biten och körde bara after-biten. Veronica, Sofie och jag var till Stationen och umgicks lite, det var jättetrevligt. Det är ju inte så ofta jag kommer ut på sånna här spontangrejer.
Det blev absolut ingen sen kväll. Vid halv 9 var jag hemma igen.
Trött, men glad.

I lördags var vi och lyssnade på T som var med och sjöng i en kör av barn från skolan på en välgörenhetskonsert för Världens Barn. Oj, vad de tog i. De var alla jätteduktiga. Det är så härligt att se hur kul de har när de sjunger tillsammans.

Här är en liten snutt. Tyvärr så hade vi inte de bästa platserna, så det var svårt att se alla barn, förutom den lille på raden framför.....




Annars så har helgen varit väldigt solig och fin här hemma. Vi har mest plockat och städat både ute och inne. Gjort "höst" i uterummet och trädgården, röjt undan en massa. Sen avslutades helgen med att Pappa och Olga kom hit igår kväll och åt middag på vägen hem från stugan.
Vi åt lax med pesto - gott!

En tanke har slagit mig nu när det börjar bli (eller är) höst och man hör jul nämnas lite då och då. Att just nu känns det som väldigt troligt att jag får vara med även den här julen. Sedan januari i år när jag fick beskedet att cancern även spridit sig till hjärnan så har jag aldrig varit säker på hur länge jag har kvar (även fast jag hoppas och kämpar för att det är länge).
Då visste jag inte vad 2012 skulle ge mig, men just nu känns det som om att jag hittills har haft ett bra år och får vara med ett tag till.
Nog ska jag klara hela 2012. Sen får 2013 bli nästa delmål!

 
Nu har kallelsen kommit. 25 oktober är det dags att kolla läget i kroppen igen!

onsdag, oktober 03, 2012

Sov för länge...

Jaha, då blev det ingen yoga för mig idag.
Jag hade satt klockan på 08.00,  den ringde, jag stängde av den. Nästa gång jag tittar på klockan är den 10.00.
Trött är bara förnamnet.

Det har varit så skönt med en paus från cellgifterna i två hela veckor, jag har fått känna mig någorlunda pigg. Men nu när jag började en ny kur i måndags så blev kontrasten ännu större och jag känner mig ännu tröttare.
Aldrig är man nöjd!

måndag, oktober 01, 2012

Helgen

Nu har vi sagt hej då till Nina.
I fredags var hennes begravning. Det var en borgerlig begravning utomhus, i Berthåga Trädkyrka. Cermonin var fin och hölls av en nära vän till Nina. Och allt var utformat efter Ninas önskemål.
Sov gott, Nina!
 


I lördags var det sen dags för vår "Ljusmanifestation" på Stora Torget.
 
 
 
Vädret var inte det bästa kan jag lova, det regnade större delen av dagen, men det var ändå mycket folk ute som stannade och pratade om bröstcancer. Vi som har varit/är drabbade informerade om sjukdomen och informerade om vad den lokala bröstcancerföreningen jobbar med.
Vi sålde lotter, rosa bandetprodukter och rosor bland annat. Allt för att stödja i kampen mot bröstcancer. Jag vet inte än hur mycket pengar vi fick in, men det blev ganska många tusen i alla fall. Grattis till alla er som vann fina priser från våra givmilda sponsorer och tack alla som bidrog!
 
Det var en jätterolig eftermiddag och jag är glad att jag hittade ork att vara där i några timmar på eftermiddagen. Senare vid 19.00 när det hade blivit mörkt ute, så tände tjejerna marschaller i form av ett rosa band.
Här är tre foton från dagen, lånade av vår egen  mästerfotograf Veronica Waller.
 
 


 
 
I söndags hade jag en heldag själv med barnen igen. Steve var tvungen att jobba.
På morgonen frågade jag vad de ville göra, men det visste de inte själva. T ringde i alla fall en kompis som kom och lekte. L fick inte tag i någon kompis så hon bestämde sig för att baka istället.
 
 
 
Idag fick jag en överraskning när jag vaknade vid 09.00.
L satt på soffan och tittade på TV! Hon har lyckats att övertala Steve på morgonen att hon hade ont i huvudet och inte mådde bra....... han fick beslutsångest och valde att tro på henne.
Men när jag vaknade var hon hur pigg som helst och sa att huvudvärken var borta. Luring.
 
Under dagen har jag försökt att fiska lite och frågat lite om skolan och om det är någonting som har hänt där, men inte fått något konkret svar. Jag tror att det kan ha med mig och min cancer att göra, hon har varit väldigt mammig på sistone och vill kramas mycket på kvällarna. Jag känner sådan skuld för hela situationen. Jag vet att det inte är mitt fel att jag fått cancer, men det ändrar inte fakta, det är jobbigt att veta att jag inte alltid kommer att finnas här för dem!

Ser hon sjuk ut??