onsdag, september 25, 2013

Samtalet

Dr G ringde......
Man kan lita på den killen. Han lovar att ringa en viss dag och ringer gör han. Det är bra. Problemet var bara att jag stod ute på gatan och väntade på Cecilia som skulle skjutsa mig till tandhygienisten.
Jag ville inte be honom att ringa senare, för man vet aldrig.
Jag ville inte ringa honom senare för då är det alltid jättesvårt att få tag i den man vill.
Så jag kunde inte skriva ner det han sa som jag hade planerat att göra, och märkte efteråt att jag blev okoncentrerad av att vänta på skjuts, åka bil och av att komma lite försent. Jag har ju hur kort minne som helst, jag kommer inte ihåg exakt vad han sa.....eller jag vill nog inte heller komma ihåg.....

Idag blev jag väckt av sjukvårdsteamet, Johanna sköterskan och Claudia läkaren. Hon brukar inte vara med hela tiden men idag så var hon det. Johanna bytte mitt morfinplåster, kollade på min varböld som börjar att bli bra och småpratade lite. Sen var jag tvungen att klä mig innan Cecilia kom för att ge mig skjuts till tandhygienisten.
När jag står och väntar så ringer självklart Dr G.
Det jag minns att han sa var i alla fall att han har tittat på röntgenbilderna. Stället som de strålade i maj ser fortfarande bra ut, där är inget svullet eller "störande" längre, så det var lyckat.
MEN vad de kunde se nu var nya metastaser (tror jag).
Som jag minns det så har de hittat metastaser i hjärnhinnan och det förklarar alla mina symptom och han förklarade lite om alternativ jag har nu, då strålning inte kan göras igen, jag har ju redan strålat hela huvudet en gång.
Ett annat av alternativen är att få cyto genom en spruta i ryggen, men det lyckas inte alltid, så det tyckte han var dumt att chansa.
Det sista alternativet är att hoppas att mitt nuvarande cellgift, Halaven, går upp till huvudet som det gjort i vissa fall och minskar metastaserna.
Men han kan inte lova att det gör det.
Inget solklart alternativ men både han och jag var överens om att alt 3 är det vi ska göra nu, fortsätta en kur till och se  hur det går.
Sen får vi ta diskussionen igen om ca 1 månad om hur vi ska tackla detta.

Lite känner jag nu att jag har fått lite mera tid, samtidigt som jag vet att detta antagligen är sista rundan.
Metastaser i hjärnhinnan är inte att leka med, det kan gå fort.
Konstigt nog känner jag mig inte annorlunda även om det var ett ganska stort besked.

Jag tror att det inte har sjunkit in att det är så här. Jag tror att jag fortfarande tror att jag inte minns allt han sa och minns allt fel......


If there ever comes a day we can't be together. Keep me in your heart.
I'll stay there forever.

9 kommentarer:

  1. Massor av kramar till dig. Tänker på dig och din familj! Skulle vilja skriva mer men alla ord känns bara små och konstiga..../Catarina

    SvaraRadera
  2. Jag känner inte dig och halkade in här av en tillfällighet, har nu läst en stund och jag vill gärna säga något men jag känner också att det finns inga ord. Du verkar vara en fantastisk människa som hanterar din situation med otroligt mod! Många Kramar Linnea

    SvaraRadera
  3. Finner inte rätta ord, men vill skänka dig massor av kramar. /Ninni

    SvaraRadera
  4. Kram på dig fina Jenny! Jag tänker på dig! Kram Karin T

    SvaraRadera
  5. Massor av kramar till dig!

    SvaraRadera
  6. Din situation sliter tag i mitt hjärta och jag sänder dig all kärlek och omtanke och hopp jag kan. Värmande höstkram från Lisa

    SvaraRadera
  7. Sänder massor av kramar till dig:)

    Monika

    SvaraRadera
  8. Vilken kamp du för. Ofrivilligt, men så starkt.

    Alla kramar i världen till dig!

    SvaraRadera
  9. Fina, älskade Jenny, jag har just läst i din blogg. Jag vill att du ska veta att det inte går en enda dag utan att jag tänker på dig och den fina vänskapen du och Kajsa hade. Skickar många stora, värmande kramar till dig och din fina familj. MariAnne och Perra.

    SvaraRadera